Detta är helt ologiskt, men jag orkar inte gå och lägga mig. 

Skriver mest skräp. Men nu ska jag berätta om mina framtidsutsikter inför hösten: 

Gotlands konstskola - ANTAGEN
Konstskolan i Stockholm - ANTAGEN

Arkitekt utbildning KTH - RESERV 295
-----------------Chalmers - RESERV 311
-------Lunds universitet - RESERV 278

Konstfack - EJ ANTAGEN
HDK - EJ ANTAGEN
Nyckelviksskolan - EJ ANTAGEN

Jag kommer gå på Konstskolan i Stockholm i höst med inriktning konst (suprise, haha). 

Det har bekymrat mig en tid nu att jag har nästan inga röda örhängen. Så igår natt tog jag saken i egna händer. Resultet ser ni ovan!

Under hela min uppväxt har mina föräldrar uppmanat mig till att spela ett musikintrument. Jag har spelat fiol, block och altblockfjöjt och gitarr. Men mitt engagemang har varit bristande och så jag övade aldrig. 

I mellanstadiet började det växa fram en önskan om att spela trummor. Men mina föräldrar avfärdade idén eftersom de sa att man måste ha ett trummset för att kunna spela trummor, vilket tar en massa plats bla bla. Så jag gav upp den idén...fram tills nu. 

Jag kom och tänka på saken igen och tänkte "What the hell, jag kör!". Så nu har jag anmält mig till Kultursskolans "Trummor och slagverk"!

Det är få som tror mig när jag säger att jag inte ens kan göra en ordentlig armhävning, inte ens på knäna. Jag vet inte varför, antingen har jag helt fel teknik eller så har jag helt enkelt inga armmuskler. 
Nu till min genialiska idé. För några minuter sedan kom jag på en ny sorts armhävning! Man lägger sig på sin säng, som förhoppningsvis inte är så hög, och placerar överkroppen utanför sängen. Sedan sätter man armarna i golvet och börjar häva sig upp och ner. Vill man göra det lättare förflyttar man sig bara längre in i sängen. Vill man göra det tyngre gör man motsatsen.
Vore jätteglad om någon av mina läsare ville pröva metoden och berätta vad ni tyckte. 

Å vilken snilleblixt!

Hade en vän som var ifrån Chile och hon höll på hela tiden och tjatade; "HÄR I SVERIGE ÄR VI SÅ KALLA, MEDANS I SPANIEN DANSAR MÄNNISKORNA PÅ GATAN".

Idag läste jag ut en hel bok, bara på en dag! 

Idag var jag äntligen hos läkaren. Jag hade sett fram emot det i evigheter och när läkaren med stor ansträngning befriade mig ifån gipset drog jag en lättnades suck. Min fot såg ut som en död fisk, helt grå och lam. De rötgade den och konstaterade att det hade läkt fint. Men än är det inte över. Nu har gipset ersatts av en star-trek liknande slalom pjäksa som är hur klumpig som helst. Den är och supervarm så foten blir alldeles svettig. Men den har dock två stora fördelar: 

Jag kan ta av stöveln och tvätta foten

Jag kan gå

Så nu behöver jag inte kryckorna längre utan jag kan ta mig fram haltandes på stöveln. Det var tydligen bra att jag belastar foten så mycket som möjligt, så jag kan bygga upp muskler. Nu kan jag ta mig fram i stort sett obehindrat och HÅLLA I SAKER samtidigt som jag går. Har känt mig deprimerad med kryckorna eftersom allt blir så omständigt. Men nu har jag ny energi och jag känner mig riktigt glad för första gången på ca 3 veckor.