Jag känner mig komplett värdelös. Jag har nu bara några dagar kvar på mig att slutföra dessa jäkla arbetsprover. Jag överdriver inte när jag säger att det enda jag tänker på om dagarna. Så fort jag gör något annat känner jag mig skyldig och får ångest. Jag har föresten ångest hela tiden för det känns som att jag inte kommer någon vart. Och när jag väl slutför något känns det inte tillräckligt bra. Lika bra att inse och ge upp. Men ibland tänds en gnutta hopp i mitt hjärta och jag tänker att det jag gör kanske inte är så dumt ändå. Men den tanken släcker jag ganska snabbt för jag är så rädd för att bli besviken. Jag blir alltid besviken. Det är så oerhört plågsamt att tänka att jag aldrig kommer bli det jag drömmer om. Jag når bara inte fram.

När killar/män ska betala med en sedel och verka tuff håller de sedeln spänt mellan pek och långfinger. Sedeln ska vara något böjd, som en skateboardramp. Samt ska de gärna titta åt sidan när de överlämnar den, för att se ut som att de ej bryr sig. Well, you cant fool me.

Idag har jag namnsdag. I vår familj firar man det. Jag fick en bok av min mamma. Den var rolig, det var bilder i den. Dagen till ära tänkte jag länka till några "hyllningslåtar" till mitt namn:

Östen med resten - Maria

Blondie - Maria

Santana - Maria Maria

Vitas - Ave Maria (spana in han som spelar på synten)

Scooter - MariaRicky Martin - Maria

Idag tänkte jag vara duktig och äta rester. Jag åt upp en förpackning tofu samt grädde som hade stått en period i kylen. "Äsch, det luktar ju normalt", tänkte jag. How wrong. Sedan på väg till jobbet känner jag hur det började vrida sig i magen. Jag tänker "Det går över snart", how wrong agin. Jag sitter fem timmar i sträck i kassan och under dessa långa timmar så är det "hela havet stormar" i magen. Jag ska inlägga att jag fortfarande har ont i magen. Nu har det "bara" gått ca 8,5 sedan jag åt skiten. Jag såg senare ikväll att grädden gick ut den 15:e (detta såg jag ej innan). Mitt budskap är idag, är ej mat som har gått ut.

Idag tog jag mod till mig och åkte till Polisen. Det var läskigt. Jag var jättenervös när det var min tur. Det syntes också på bilden de tog på mig. Jag är fortfarande rädd. Jag måste snart återvända och hämnta ut passet också. Åh nej!

Jag känner mig så stressad att jag mår illa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har en tung sten i bröstet och jag vet inte var jag ska fästa blicken eller var jag ska börja. Jag vill bara lägga händerna över öronen så jag slipper höra på allt.

Nu ska jag säga detta, en gång för alla. Låtarna som finns på denna skiva är inte synth. Endast en låt på detta skräp är synth, nämligen Kraftwerk-Das model. Resten är pop och möjligen synthpop. Detta kallas falsk marknadsföring.

Jag tänkte länka till en låt som jag tycker är jättebra med Simon and Garfunkel. Av en ren slump fann jag en passande video.