Även fast det känns som det. Idag fyller jag 19 år, men det känns som vilken onsdag som helst. Jag har inte firat nånting, men det gör ingenting. Som jag ser det så fyller jag år på fredag, för då smäller det med buller och bong!

Det är bara att byta ut blue mot pink!

Idag ringde jag till det nya jobbet och tackade nej till tjänsten. Chefen var väldigt nyfiken på varför men jag svarade bara att jag ändrat mig. VARFÖR SKA JAG ALLTID TACKA JA TILL SAKER FÖR ATT SEDAN TACKA NEJ? Tidigare exempel: Gröna LundSLSats

80-talet är alltid lika underhållande!

Måste bara berätta att igår var jag på anställningsintervju på en av Coop butikerna jag ansökte till i sommras. Chefen där var läskig och lite sträng. Kände direkt vid handslaget att jag inte tyckte om henne. Iallafall höll hon och en kollega ett kort förhörsliknande möte med mig. Vi kom fram till att jag skulle bli en så kallad "ring extra" som de kan ringa till om det blir kris. Man fick nämligen inte vara anställd på två butiker samtidigt för då "skulle både hon och min andra chef bli arga på mig när jag blandar ihop tiderna" sa hon ordagrant. Aja, fick en tid näst nästa lördag.

Nästan hela förmiddagen har jag roat mig med att rensa i bloggen. Helt otroligt vad mycket skräp man har hunnit skriva på ett år.

Det undrar jag om damen som dök upp från ingenstanns och gav mig 100 kronor. För när jag vände mig om för att invända rusade hon iväg.


För att göra en lång historia kort så satt jag på bageriet/fiket på plattan klockan nio i torsdags med ett par klasskamrater. Vi satt där för att teckna. Vi alla beställde en kaffe och en kanelbulle (det var ju trots allt kanelbullensdag). Men jag upptäckte att jag hade glömt mitt visakort hemma så jag beställde ingenting. Sedan när jag har slagit mig ner dyker det upp en dam i 60 årsåldern och säger "här har du så du kan köpa fika" och helt plötsligt ligger det en hundralapp under min armbåge. Jag uppfattade en viss irritation i hennes röst som att hon störde sig på att jag var på ett fik utan att köpa nått. Men jag är inte säker, det kunde lika gärna ha varit sympati. Jag blev i vilket fall helt chockad och säger "nämen nej, det kan jag inte ta emot!" men när jag vänder mig om har hon rusat iväg. Hundralappen kändes nästan smutsig eftersom det kändes så fel.

Jag känner mig så oerhört nyfiken på vem den där kvinnan kunde ha varit och vad det var hon tänkte. Det hela slutade med att jag köper mig en latte och kanelbulle. Synd att jag aldrig fick möjlighet att tacka.