Idag har jag namnsdag. I vår familj firar man det. Jag fick en bok av min mamma. Den var rolig, det var bilder i den. Dagen till ära tänkte jag länka till några "hyllningslåtar" till mitt namn:

Östen med resten - Maria

Blondie - Maria

Santana - Maria Maria

Vitas - Ave Maria (spana in han som spelar på synten)

Scooter - MariaRicky Martin - Maria

Idag tänkte jag vara duktig och äta rester. Jag åt upp en förpackning tofu samt grädde som hade stått en period i kylen. "Äsch, det luktar ju normalt", tänkte jag. How wrong. Sedan på väg till jobbet känner jag hur det började vrida sig i magen. Jag tänker "Det går över snart", how wrong agin. Jag sitter fem timmar i sträck i kassan och under dessa långa timmar så är det "hela havet stormar" i magen. Jag ska inlägga att jag fortfarande har ont i magen. Nu har det "bara" gått ca 8,5 sedan jag åt skiten. Jag såg senare ikväll att grädden gick ut den 15:e (detta såg jag ej innan). Mitt budskap är idag, är ej mat som har gått ut.

Idag tog jag mod till mig och åkte till Polisen. Det var läskigt. Jag var jättenervös när det var min tur. Det syntes också på bilden de tog på mig. Jag är fortfarande rädd. Jag måste snart återvända och hämnta ut passet också. Åh nej!

Jag känner mig så stressad att jag mår illa. Jag vet inte vad jag ska ta mig till! Jag har en tung sten i bröstet och jag vet inte var jag ska fästa blicken eller var jag ska börja. Jag vill bara lägga händerna över öronen så jag slipper höra på allt.

Nu ska jag säga detta, en gång för alla. Låtarna som finns på denna skiva är inte synth. Endast en låt på detta skräp är synth, nämligen Kraftwerk-Das model. Resten är pop och möjligen synthpop. Detta kallas falsk marknadsföring.

Jag tänkte länka till en låt som jag tycker är jättebra med Simon and Garfunkel. Av en ren slump fann jag en passande video.

Idag dog min undulat. Jag var hos vetrinären och hon konstaterade att han hade en tumör. Den var blå och stack ut en och halv centimeter. Den var troligen ännu större innanför huden. Den pressade hans små organ så han hade blivit undernärd eftersom han inte klarade av att äta. Han fick en spruta och dog. Jag fick honom i en liten låda inlindad i papper. När jag kom hem torkade jag av honom blodet som uppstått av sprutan. Sedan gjorde jag i ordning en kista med lite saker som betydde mycket för honom. Kändes konstigt att hålla och klappa en död fågel som bara föra några dagar sedan kvittrade, flög omkring och irriterade mig med att bajsa överallt. Nu saknar jag det. Jag saknar honom. R.I.P

Igår natt tog jag sista tunnelbanan hem. Jag tror med ganka stor säkerhet att jag var den enda nyktra personen på hela tåget. Iaf, mina batterier till min cd-spelare (ja, jag är efter) hade tagit slut så jag fick stå ut med att lyssna på mina medpassagerare...Först på blue line så var det en kvinna som berättade för nån snubbe hur hon knivhögg en person och att hon nu skulle få kvittera ut den hos polisen. Hon berättade om hur bra den var, att det var tre knivar inbyggda i en och de var så sylvassa. Hon sa dessutom att hon skulle ta med den på lördag för då skulle det bli bråk. Typiskt blue line tänkte jag. Sedan på red line satt jag bredvid en kille och tjej som satt och diskuterade film. Tjejens favoritfilm var tydligen "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" och när hon sa det var jag såååå nära på att börja flabba. Visst det är en bra film (4:a) men bästa film man har sett, kom igen! Killens favorit film var "Forrest Gump" vilket inte heller är en dålig film, men han verkligen dyrkade den filmen. Han sa att han kunde börja gråta för den var så bra. Hela vägen till Fruängen sitter jag och biter mig själv i läppen för att inte börja skratta.