Jag känner mig komplett värdelös. Jag har nu bara några dagar kvar på mig att slutföra dessa jäkla arbetsprover. Jag överdriver inte när jag säger att det enda jag tänker på om dagarna. Så fort jag gör något annat känner jag mig skyldig och får ångest. Jag har föresten ångest hela tiden för det känns som att jag inte kommer någon vart. Och när jag väl slutför något känns det inte tillräckligt bra. Lika bra att inse och ge upp. Men ibland tänds en gnutta hopp i mitt hjärta och jag tänker att det jag gör kanske inte är så dumt ändå. Men den tanken släcker jag ganska snabbt för jag är så rädd för att bli besviken. Jag blir alltid besviken. Det är så oerhört plågsamt att tänka att jag aldrig kommer bli det jag drömmer om. Jag når bara inte fram.

När killar/män ska betala med en sedel och verka tuff håller de sedeln spänt mellan pek och långfinger. Sedeln ska vara något böjd, som en skateboardramp. Samt ska de gärna titta åt sidan när de överlämnar den, för att se ut som att de ej bryr sig. Well, you cant fool me.